En konsthistorisk och relevant referens för Mallrats är Situationisterna som 
verkade mellan år 1957-1972. "Situationistiska internationalen".

Ett tidigt projekt som situationisterna ägnade sig åt kallades ”dérive”, vilket kan 
översättas med driva. Detta innebär att man vandrar omkring i stadslandskapet 
för att se hur de olika stadsmiljöerna påverkar sinnesstämningar och känsloliv. 
Man skulle stänga av de viljestyrda processerna och släppa fram ett lekfullt och 
konstruktivt beteende. Under vandringarna talade man med varandra om hur 
man upplevde olika saker och de blev på så sätt också ett instrument för att 
analysera sig själv. Ur detta utvecklades en teori om psykogeografi, det vill säga 
hur fysiska miljöer påverkar oss känslomässigt. SI menade att den modernistiska 
stadsplaneringen och arkitekturen bara bidrar till ett samhälle där människor blir 
allt mer isolerade. Den moderna staden reduceras till att bli en kuliss för konsumtion.